Du ser henne gråtandes vid vägkanten.
Med mobilen i sin hand, ditt sms kvar på skärmen.
Du vet vad du måste göra för att hon inte ska drunkna i sina tårar.
Men du väljer att lämna henne kvar, fast du vet att du har hennes hjärta i din hand.
Då släpper det sakta mot marken, ser hur hon tar sig för bröstkorgen i kramp.
Faller ner på knä, med  handen utsträckt mot dig
Men du förmår dig inte att ta den. Smärtan när hennes hjärta når marken får henne att falla ihop.
Hon ligger på marken, med huvudet mot dig, du ser blod rinna ifrån mungipan.
Och blandas med hennes salta tårar. Men fortfarande
förmår du dig inte till att ta hennes hand, få henne att sluta gråta.
Fast du vill, klarar du inte av att kyssa henne i pannan och säga
allt kommer bli bra, jag lovar.
För man får inte ljuga