Fin rubrik? Nej, men det är så jag känner inom mig just nu i detta ögonblick. Vet inte om jag ska skratta eller gråta, hoppa eller springa, gömma mig eller komma fram. Hur ska man veta vad man ska göra? Egentligen?
Kärlek är nog bland det vackraste jag varit med om, men även den svåraste känslan som kan göra mest ont.
Det är svårt att ha känslor för någon som inte känner detsamma, men även för personen som inte har känslor ÄR det jobbigt. Vilka skuldkänslor man måste ha som fått "partnern" att få så starka känslor att man rakt av kan kalla sig kär.
och oavsett hur svårt det än känns, vill inte jag släppa sebbe. För jag är kär i honom. jag är nog egentligen mer än kär i honom, jag älskar honom.. Så sebbe, förlåt.

Vad gör ni när ni är olyckligt kära?