Jag har ristat ditt  namn i min arm, trots att det skiftar i färg.

Ibland kan mina känslor kännas som bortblåsta, och sedan helt plötsligt, bara du är snäll och söt mot mig, så vet jag att dom finns där. Men jag fortsätter att blunda, för jag orkar som jag sagt tidigare inte gråta över en kille längre.

---

Sitter i soffan i vardagsrummet, där jag ska sova precis som jag sa, har jag inget eget rum här, och ingenting, allt jag har är det som får plats i en stor handväska, som sedan ska packas upp hos mami.
Ska dessutom träffa Lina imorn, trevligt trevligt. Så ska snart sova, nu är det först som vanligt NCIS
Puss på er