Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta just nu.
På jobbet gick allt bra, det flöt på och var inga problem med varken kunder eller kassan idag.
Som vanligt, gjorde jag sällskap med sebastian en bit på vägen, dock fick denna gång mig att må dåligt
För det åkte med en annan från jobbet, och sebastian behandlade mig som att jag inte fanns, som om jag aldrig funnits, och jag blir så ledsen. På msn & sms.. skriver han aldrig, han ignorerar. Jag jagar honom inte direkt, utan jag skriver som jag skriver till alla mina vänner. Ändå beter han sig som att jag vore pest.
Så jag sa till honom, dock via msn.. att sluta behandla mig som att jag inte finns.
För jag finns, jag andas.. precis som vilken människa som helst.
Usch vad jag hatar när folk beter sig så...